Om blickar kunde...

Min trogna väskvakt och jag lovar kunde blickar döda hade jag varit död för längesen.
Det finns ingen i hela världen som är så arg och sur på mig som Clara när jag lämnar Åmål.
När man vaknar har man en kompis i sängen som inte rör sig förrän jag lyfter henne ur sängen.
Pensionärs varning där vovven ;)
Sen vaktar hon väskorna och tittar argt på mig, känner mig så älskad ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0